För mycket
Jag sörjer min pappa något otroligt, bara det är tungt.
Men nu har även min morfar gått bort.
Jag är helt tom inombords, känner inte något.
Min kropp har stängt av på det känslomässiga planet.
Jag vet att jag klarar av detta oxå, men det känns bara helt för mycket.
Konstigt vad man klarar av som människa, o vad man blir utsatt för.
Vissa far runt på en räkmacka genom livet, medan andra får klättra över mur efter mur.
Ja det är otroligt det där. jag känner att jag har testats hela mitt liv, kommer nog
alltid att bli testad. Ialla fall som det känns, oftast är det inte bara en mur som jag måste
komma över utan flera åt gången. Sen är det lugnt en stund, o helt plötsligt kommer dom.
Nä det är bara o ta en dag i taget o stå upp o klara detta, rida igenom vågen rättare sagt.
Jag rider på tsunami våg just nu, åker under ytan o upp igen.
Det är ialla fall så det känns.
Ja livet är inte en dans på rosor tyvärr för oss men som du säger så klara vi av bekymerna ändå.
Det kommer säkert nått bra efter detta för dej tror jag så tänk framåt.
jag kommer och hälsar på dej snart, har en påse med lite kläder som kanske Sebbe kan ha. i morgon åker jag till turkiet en vecka för jag saknar solen som lyste med sin frånvaro när jag hade semester. kram till från mej.
Ja tyvärr ät det livets gång och vi måste alla nån gång gå igenom det, även om man hellst inte vill.
Alla kommer vi någon gång mista någon / några som betytt mycket för oss, men efter regn kommer sol.
Du får se till alla glada stunder ni haft så ordar det sig med tiden... glädje brukar övervinna sorg!
Men att sörja hör till för att komma över det som hännt, hoppas iaf att du mår bra.
Här har vi en sjuk liten Chester, men som är på bättrings vägen. I övrigt rullar dagarna på i hastig takt.
Ha d gott / kram
