Sorg

Ja nu är det dystert, min kära pappa har gott bort.
Han va min stötte pelare, o nu har jag ingen. Det känns väldigt tomt.
Jag vet inte riktigt hur eller vad jag ska känna, eller vad som händer.
Kroppen känns som bly o humöret går upp o ned.
Min pappa kanske inte alltid va den bäste men han fanns där när jag
behövde ha råd o stöttning. Jag kunde alltid ringa till honom, vilken tid på dygnet som
helst. Ja det är stor saknad nu hos mej.

Sen är jag även lite arg oxå. Tänk att det finns människor som alltid ska
bråka på något sätt när det händer sånna här saker.
Det är helt enkelt bedrövlit att det finns sånna inteligens befriade människor.
Det sjukaste är att det finns folk som är vuxna o måste be sina föräldrar ta deras
duster. Fel att inse att man är vuxen o klara sina duster själv, föräldrarna har man
att be om råd i olika frågor.
Nä jag tycker det är så lågt.

Det kommer att ta ett tag innan jag kommer tillbaka som en vanlig människa.

Jag kommer att sakna dej pappa.
Det kommer att finnas ett stort hål i mitt hjärta.
Jag är på väg många gånger att ta min telefon o ringa dej, men det finns ingen på andra sidan.

Go natt pappa, nu har du lugn o ro.


Kommentarer
Postat av: sara

Styrkekramar till dig från oss!

2009-08-07 @ 08:17:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0