Tungt
Dom va defenetivt inte som jag föreställt mej.
Dom va så otroligt goa alla tre, jag känner igen mej i alla tre.
Tänk vilken samhörighet jag känner med dessa tre goa damer.
Jag ser mycke av pappa idom oxå.
Ja idag va det begravning.
Den va otroligt fin o enkel precis som pappa hade velat.
Det snyftades både här o där, jag grinade i omgångar.
Jag hade även skrive ett brev till Pappa, som jag läste upp.
Mina knän va som asplöv, o jag läste ganska fort för att klara av det.
Efter kyrkan gick vi till sockenstugan o drack kaffe o fikade, det surrades en hel del.
Det blir ju lätt så när man träffas för första gången. Mina fastrar träffade jag
när jag va bäbis. O det kommer ju inte jag ihåg, så för mej va det första gången.
Sen fick jag även träffa en kusin, riktigt trevlig prick. Ja hela denna släkt är en bunt sköna
människor.
Det som är mest skummt är att det syns att vi är släkt, vi har samma drag eller påminner
om varann. Det gör jag som inte riktigt med släkten på mammas sida. Mina sytrar är lik sina fäder.
Fast vi påminner om varandra till sättet.
Men nu är allt över o axlarna har åkt ner ett par hack. Lungerna kan fyllas lite mer oxå.
Jag kan njuta av lite mera saker nu, för jag håller på att släppa det nu.
Det kommer att ta tid, men det går.
Detta brev skrev jag till min pappa:
Pappa jag saknar dej så himla mycket.
Du fanns alltid där när jag behövde råd
o stöttning.
Jag kunde ringa dej vilken tid på dygnet, o du svarade
o var redo o lyssna på mej.
O nu helt plötsligt finns du inte där
när jag vill ringa dej.
Du finns inte där när jag mår som sämst.
Pappa du var min stöttepelare.
O nu helt plötsligt står jag eller
jag måste stå på egna ben o rådfråga mej själv.
Det är tungt o svårt.
Men tack Pappa.
För tack vare dej så kommer jag nog fram till
egna bra råd.
Dom råden är från dej.
Det är du som har gjort mej till den jag är idag.
Pappa jag kommer alltid o älska dej, o jag kommer
aldrig att glömma dej.
Mina barn kommer att få veta vilken go o knasig morfar
dom har.
Alla upptåg du har varit på.
O alla upptåg du o jag har varit på.
Jag kommer att se till att du alltid finns i våra hjärtan.
Pappa nu har du äntligen fått frid i själen.
Äntligen sitter du o Lotta vid en älv o fiskar.
Tältet står uppslaget bakom dej, o du mår äntligen
Gott i det fria.
Ute i naturen där du alltid mådde som bäst.
Hej då Pappa.
Vi ses någon gång där vid älven.
Du e stark Bea!
Jag får tårar i ögonen när jag läser...
Kramar Sara
