Funderingar

Jag funderar på en sak ibland.


Är det bara vissa som utsätts för stora utmaningar i livet???

Jag tror faktiskt det, jag tror att man utsätts för det man klarar av som människa.
Man utsätts för både stora o små utmaningar.

För mej som människa tycker jag att jag har blive utsatt för mest stora utmaningar.
Ända sen jag va liten har jag blive testad.
Det är bra konstigt.

Är det så bara att vissa blir utvald från fosterstadiet hur mycket dom klarar av??
Eller är det bara slumpen, men dom som inte klarar av livets stora utmaningar tar ju livet av sej.
Ja det är tunga saker detta.
Sen kan man ju definera stora utmaningar, det är nog olika för oss alla.
Vissa kan ju tycka att  tex. att man inte klarar ja du det är svårt detta... jag vet inte.
Många av mina kompisar har ju utsatts för grejer som jag inte skulle klara. tror jag.
O jag har blive utsatt för utmaningar som mina vänner kanske inte skulle klara av.
Det är hur man definera stora utmaningar i livet.
Jag tror även att för varje utmaning blir man starkare som person.
Det är väl ett måste att ta dessa utmaningar o vända till sin styrka som person.
Annars blir det för tungt o bära på.

Ja det ju min fundering idag...
Jag vill gärna höra vad ni tror om denna fråga...

Hej hopp på er..

Kommentarer
Postat av: Camilla

Ja visst kan du ha rätt, men många gånger ställs man inför utmaningar i livet som man inte rår över själv.

Utmaningar som man inte kan välja om man vill anta eller inte.

Saker som händer och sker som man måste ta sig igenom och som man måste ta emot.

Utmaningar där man inte har ett val.



Övriga utmaningar som man kan välja om man vill anta eller inte. Dom kan man ju avstå om man inte känner sig redo.



Men många saker handlar nog om "har du gett dej in i leken får du leken tåla" ...tyvärr.

Sen har ju alla ett psyke...vissa sämre vissa bättre.



Det är väll där den stora frågan kommer in... fixar jag det här eller inte?

Men den som inte provar , får aldrig veta..



Så nog ska man anta utmaningar, men även vara försiktig för hur mycket man tar emot.



Vissa gånger är det bättre att kunna säga - Nej en gång för mycket än att stå där och inte veta ut eller in.



Tror även att livet är till för att testas, man ska nog få gå igeom lite i livet för att försåt vissa stora frågor och även för att få svar.



Har man alltid glidit runt på en räkmacka hela livet och bara jäst, då vet man inte mycket om livets hårda sida. Kommer man då till en kritisk punkt i tillvaron, då vet amn inte ut eller in hur detta ska lösas.



Ja det blev ett långt inlägg, men man ska nog ställas inför utmaninagr på ett eller annast vis, annars växer man inte som person tror jag!



Kram på dej

2009-03-03 @ 20:44:26
URL: http://camwen.blogg.se/
Postat av: Anonym

Ja visst kan du ha rätt, men många gånger ställs man inför utmaningar i livet som man inte rår över själv.

Utmaningar som man inte kan välja om man vill anta eller inte.

Saker som händer och sker som man måste ta sig igenom och som man måste ta emot.

Utmaningar där man inte har ett val.



Övriga utmaningar som man kan välja om man vill anta eller inte. Dom kan man ju avstå om man inte känner sig redo.



Men många saker handlar nog om "har du gett dej in i leken får du leken tåla" ...tyvärr.

Sen har ju alla ett psyke...vissa sämre vissa bättre.



Det är väll där den stora frågan kommer in... fixar jag det här eller inte?

Men den som inte provar , får aldrig veta..



Så nog ska man anta utmaningar, men även vara försiktig för hur mycket man tar emot.



Vissa gånger är det bättre att kunna säga - Nej en gång för mycket än att stå där och inte veta ut eller in.



Tror även att livet är till för att testas, man ska nog få gå igeom lite i livet för att försåt vissa stora frågor och även för att få svar.



Har man alltid glidit runt på en räkmacka hela livet och bara jäst, då vet man inte mycket om livets hårda sida. Kommer man då till en kritisk punkt i tillvaron, då vet amn inte ut eller in hur detta ska lösas.



Ja det blev ett långt inlägg, men man ska nog ställas inför utmaninagr på ett eller annast vis, annars växer man inte som person tror jag!



Kram på dej

2009-03-03 @ 20:48:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0