Den springer fram som vinden, tiden alltså.
Det va ett tag sen jag skrev här. Som ni vet har denna senaste
tiden varit som en berg- o dal bana. Som det känns nu så verkar det
komma en glimt av ljus i mitt mörker.
Som ni oxå vet så har det varit två dödsfall nu, begravningarna har
varit o är klara. Det känns som om jag kan lägga detta kapitell bakom mej.
Det kommer att ta tid o komma över dessa två män som gått bort.
Men det får ta den tid som krävs, men ändå känns det nu som om jag kan blicka
framåt igen.
Jag har några roliga saker nu att se fram emot, det känns så otroligt skönt
att se fram emot något.

Under denna karusell så har jag fått äran att träffa o lära känna otroliga
människor som har funnits där o lysnat på mej.
Helt otroligt att vid sånna här kriser möter man nya människor o knyter
som ett sorts band med dem.
Ja jag är otroligt tacksam för er som har orkat lyssnat på mitt tjat om dessa
händelser. Ni har stått ut o funnits där. Tack.

Nä nu ska jag åter gå till att vara sällskaplig med grannarna.